First day in uni

Jag har äntligen fått mitt studentID samt studentkort. Även betalat avgiften m.m. Nu studerar jag officiellt på Londonmet university. Intagningen var idag och processen var oehört seg, har dock inte fått mitt schema och har inte heller träffat min mentor eller min klass. Jag som hade sett framemot det.

Ni kanske undrar vad jag läser för något? Jag applicerade mig på Fashion Marketing and Media Studies. Kurserna låter himlans intressant. Jag älskar media och mode så jag lyckades hitta en kombination av båda ämne vilket många andra skolor inte har. synd. Londonmet university erbjuder sjukt många intressanta kurser och jag hoppas bara att skolan kan leverera ämnet lika bra som det låter. Omgivningen däremot såg lite dyster ut med lila färg som huvudtema. Äcklig färg. Gillar inte lila. Studenterna på skolan är blandat och svenskar finns det gott om. Universitetet är som gott och blandat. Me like so far.



Admiration

Folk här är galet snygga. Fastän det beror mycket väl på var man är i London men min vän Christina tog mig till ett ställe där inspiration betraktelse inte går att missa. Tror stället hette Shoreditch. Går man längs gatan kan man inte hjälpa att blicka bakåt för att återigen ta en titt på vad hon eller han hade på sig.

Anledningen till att vi hamnade på Shoreditch var på grund av evenemanget som Christina hade tipsat. Shoppa loss på "Outdoor Jumblesale" var tanken för där kan man praktiskt taget fylla en hel påse med så mycket kläder man bara kan för ynka 20 pund. Visst låter det fantastiskt?! Och säkerligen var alla bästa plagg redan borta när vi kom fram eller så fanns det inget vi ville ha. Det var synd för man ville så gärna hittar något. Majoriteten hade liksom redan fyllt upp deras påse och man kan ju undra vad dem hade hittat men för mig var det bara rent skräp. Så inget jag ville slösar på. Jag spenderar hellre pengar på något man verkligen vill ha än på skräp man egentligen inte behöver. Men inspiration är aldrig fel så efter en runda gick vi till ett svenskt café "Fika", riktigt mysigt. Sedan hängde Christina med mig hem för att äta middag med min familj. Har jag nämnt för er att jag har en styvbror? Han är verkligen en urgullig kille, både snäll och omtänksam. Väldigt mogen för att vara i sin ålder och gissa vem han påminner om? haha Taeyang från Big Bang, en koreansk popgrupp, just sayin.




Photoshoot

Här nedan ser ni en del utav mina foto på mina vänner som modeller. Jag är sjukt nöjda med bilderna trots att jag fortfarande är en amatör men jag ser framemot att arrangera flera "photoshoot" i London. Jag vill fortsätta utveckla min hobby men först måste jag ersätta min trasiga objektiv med en ny.

 


Modell: Julia Keynemo

Outfit:

Jumpsuit köpt i Kina.

Leopard kilklack beställd från Ebay.

kedjehalsband: Lindex

Nerdglasses: Ebay

 

Modell: Eva Sandor

Outfit:

tyllkjol köpt i VN.

Spetströja vet jag inte.

Halsband köpt i Kina.



Update in London

So here I am, en av Europas största städer. Helt vansinnigt. Jag är som en vilsen småstadstjej, inte bra. Det märks att jag inte är här ifrån dock älskar jag atmosfären, dess säregna och mångkulturella metropolen men till min förvåning upptäckte jag att det fanns oehört många svarta människor. Något jag måste bli van vid för jag är trots allt från en liten håla i Sverige där svarta människor knappt existera. Annars tycker jag om att det är så blandat, man får liksom chansen att lära känna en del utav olika kulturer.

Hursomhelst så har jag varit och besökt min skola. Något jag inte tycker om med Londonmet uni är att deras campus är så utspridd. Jag hoppas innerligt att jag inte behöver transportera mig själv så mycket. Intagningen har inte börjat ännu så det finns tid kvar att upptäcka och lära känna London. Jag är även glad över att ha min andra familj här, vet inte vad jag skulle ha gjort utan dem. Så tack för att ni finns.




Om fem dagar...

Nu gäller det snart...

Om fem dagar lämnar jag allt, min familj, mina vänner, min pojkvän, ja allt som får mig att känna levande. Ibland får man ge upp det man har för att se vad som finns kvar utav ens själv. Att ge upp behöver inte beteckna ens svaghet, det kan även innebära att man är stark nog för att gå vidare för att med tiden lära sig själv och stå på egna fötter. Det är tufft och jag har inte heller förväntat att det ska vara lätt. Ibland är jag rädd och ibland (för att låta mer dramatiskt) melankolisk men dessa känslor var förutsägbara vilket är bra för jag har kunnat accepterat dem och börjar blicka framåt.

"Good things fall apart so better things can fall together".
- Marilyn Monroe

Så London var beredd för snart kommer jag!




RSS 2.0