Im in love with London

Jag har varit fruktansvärt dålig på att uppdatera (vet inte hur många gånger jag har sagt detta) men det har hänt så mycket under dem senaste dagarna. Så jag tänkte skriva ett långt inlägg. Bare with me, yeah? Jag vill härmed tillkännage att jag är så glad över mitt beslut om London. Men för och vara uppriktigt mot er var jag deprimerad en dag. Det var faktiskt min andra skoldag. Jag kände mig hopplös, nere, ångerfullt. Vet inte vad det är som hade flugit in mig men jag mådde dåligt och min pappa gjorde inte dagen bättre med sin påtryckning om bostadsökandet. Han börjar bli otålig. Jag är otålig. Men jag försökte styra mina känslor genom att bita ihop och inte blinka då en tår kanske rinner när för min kind. Så jag såg inte fram emot "Welcome event" också pågrund av att jag inte kände någon. Men ändå lyckades jag tvinga mig själv att delta. Så jag gick dit själv. Kom hem med många nya vänner. Eventet var strålande! Där bjöds skolan på drinkar och grillmat. Sen flöt dagarna på och den deprimerande dagen försvann helt enkelt. För sånt går över har jag insett.

Hursomhelst, på Welcome Eventet lärde jag känna om man bortser studenter från London men studenter från Estland, Norge, Ryssland, Skottland, Birmingham m.m. Det var inte bara studenter från min klass utan alla studenter (för dem som ville komma) från Metropolitan Busniess School. Älskar att det är så multikulturell och efter Welcome Eventet träffade jag på en italienare från min skola. Vi tog varsin öl på en bar och hade allmänt trevlig snack. Jag har aldrig träffat honom förr men vi pratade lite på yougo (en community för alla studenter) och vi bestämde oss för att träffas utanför skola. Han var trevlig, lätt att prata med. Folk brukar inte ha svårt att prata med mig då jag själv är väldig sällskaplig. Vi skulle sticka till the International Party men orkade inte vänta tills det öppnar så vi stack hem. Tredje dagen i skolan var okej, bara massa information om programmet men fick mitt efterlängtande schema. Två lediga dagar är bra då jag ska letar efter deltidsjobb. Mötte sedan Christina i det underbara Covent Garden, åt middag ihop och delade på en guddomlig cheesecake. Vi hade en tyst moment. Så gott var det. Dödligt gott. Probably the best cheesecake I ever tasted. Lika gott som jag testade för första gången i New York. Loved it. haha kan inte sluta skriva hur gott det var men nog snack om det.

Igår, lördags, blev jag bjuden på Stevens (min kusins pojkvän) 25 årsdag. Fick skjuts av pappa till kusinen och vi fixade iordning oss inför clubbing. Blev sedan upphämtad av Stevens bror och begav oss direkt mot centrala London. Dem hade bokat ett bord i Cafe de Paris. Love that place! Älskar gogodansarna, so hot. Gillar och åskåda vältränade kvinnor i minimala kläder haha. I really do. Fick VIP armband och massiv vodka flaska m.m. Insane! Vi var ca 15 pers, hela gänget var helt underbara! Lätt och festa med, alltid på gång! En servitris kom fram till mig och sa att det fanns ett gäng från ett annat bord som ville träffa mig och att jag dessutom skulle ta med mig några av tjejer från mitt bord. Jag hörde inte så väl vad servitrisen sa så jag överlämnade henne till Angie. Angie drog sedan mig på armen och gick till det andra bordet och det var bara killar (såklart) i det bordet. Fick en puss på handen, fick en puss på kinden, tänkte vad i helvete gick vi dit för. haha men dem var trevliga, inte heller alltför sliskiga som jag trodde trots deras första intryck. Försökte dock går bort till mitt bord då jag hellre ville festa vidare med dem andra. Som tur drog Angie mig vidare tillbaks. Festade lite till på VIP avdelning och dansade hela natten tills 3. Jag kommer defnitivt festa på Cafe de Paris igen! Och jag glömde även säga att jag är riktig kär i London. Det är så fint om kvällarna i centrala london. Älskar gamla byggnader och ljusstrålarna! Completely love it!

Fortsättning följer...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0